Borgmästare Knös var son till hovpredikanten och sedemera prosten i Wånga och hans hustru Sophie Daevel. Han var bara nio år när hans fader dog. Modern flyttade då till Skara med sina två barn Anders och Mina till en liten gård. Anders Knös utbildade sig inom jurudiken och efter sin examen, kom han till Askersund. Han var då trettio år gammal, till att börja med arrenderade han domsagan och innehade också platsen som postmästare innan han blev borgmästare.

År 1838 gifte han sig första gången med Ebba Kjellström, dotter till prosten i Viby. Men ett år senare avlider Ebba efter att ha fött sonen Wilhelm, i flera år sörjde han sin hustru och hans syster fick då ta hand om hushållet tills hon själv gifte sig med handlaren Per Lundgren i Askersund. Senare gifte Knös om sig med Charlotta Watz från Arboga, hon var dotter till en rik brukspatron och förde med sig en del pengar i boet. Men ett år senare drabbas åter igen Knös av svår sorg, när hustru nr. två avlider i barnsäng vid Henrikas födelse.

Han måste nu se sig om efter en husföreståndarinna till sina två barn, en Charlotta Ahlström anställs, och snart uppstår tycke mellan de två, han är nu 47 år gammal och hon 29 år. Två döttrar föds i detta äktenskap Ebba och Anna. Vid Stöökagatan inköps ett tvåvåningshus i trä med 14 rum. Det var Charlottas förtjänst att det blev ett riktigt borgmästarhem, medelpunkten i stadens sällskapsliv. Till huset hörde uthus, där det fanns plats för 4 kor, 8 får, samt en häst.

I södra utkanten av staden inköptes ett stycke jord och en köksträdgård anlades. Vid fest upplystes hela huset och det dukades med blommor och ”bier” som Knös uttryckte sig och man smorde kråset med t.ex. ärtsoppa med sparris, fårstek med spenat samt blanc-mangé med hoprullade gorån. Annars förflyter dagarna stillsamt för borgmästarfamiljen.

Charlotta-dagen den 12 maj firade man ute på Borgmästarholmen, tillsammans med goda vänner. Holmen hade snyggats upp och där fanns också ett litet värdshus, dit Askersundarna kunde få möjlighet till uteliv på sommaren, då fick man ro dit ut.

Knös hade äntligen funnit lyckan och äktenskapet varade i 19 år innan borgmästare Knös avled 3 mars 1870, 66 år gammal. Han efterlämnade en förmögenhet på mer än 100.000 kr efter sig.

Sonen Wilhelm var en riktig slarver som lätt påverkades av kamrater och drogs med i glada vänners lag. Han hade fått studera i Uppsala, och var en kort tid ägare till Sävenäs. Wilhelm var även förvaltare för Malingsbo bruk i Dalarna. Vid 34 års ålder förlovade han sig, men fästmön bryter senare förlovningen, vilket knäckte Wilhelm och han sköt sig på ett hotellrum i Stockholm. Det behövde inte Knös få uppleva.

Bättre gick det för flickorna, Henrika Knös gifte sig med Theodor von Vegesack, vars syster Carolina var gift med brukspatron Albert af Robson på Aspa. Han var tidigare gift med Agnes Jeanette Rutterskiöld,(det var efter hennes död som han blev ägare till Aspa). Agnes var syster till fru von Heidenstam på Olshammar ( Verner von Heidenstams mor, Robson var förmyndare för flickorna Knös efter faderns död). På Olshammar vistades borgmästarfamiljen och särskilt var det flickorna Ebba och Anna som hämtades för att leka med husets ende son, men flickorna var äldre än Verner och det uppskattades inte, för i deras ögon var han bortskämd och skulle alltid ha sin vilja fram. Han ville leka en lek, där han var kung över ett rike som han kallade Lajsputta.

Efter borgmästarens död skötte Charlotta Örebrobankens avdelningskontor som var inrymt i huset, ett arbete som hennes man tidigare hade innehaft. År 1873 friade en kapten Fredrik Löwenhielm vid Närkes regemente till Ebba och den 18 sept. stod bröllopet, de bosatte sig på Linds majorsställe. Året därpå skulle Anna gifta sig med löjtnant Carl Ankarcrona, men bröllopet fick uppskjutas då löjtnanten inte hade ekonomi därtill. När de äntligen kunde gifta sig, flyttade de ifrån Askersund. Gården såldes senare, Löwenhielms och Charlotta Knös flyttade till Stockholm. Charlotta levde till år 1898.



Materialet är från boken ”Du lyckliga tid” av Vivi Horn, hon var dotter till Anna Knös och Carl Ankarcrona.